Eldshowens akter, förklarade

Vad räknas som eldperformance

Eldframträdanden omfattar konster och färdigheter som innebär hantering av eld, vanligtvis med utrustning som bär en eller flera vekar som håller en låga stor nog att läsas på avstånd. Det inkluderar färdigheter baserade på jonglering, batongsnurrning och poi-snurrning, liksom eldandning, eldätning och kroppsbränning, ibland grupperade som fakirfärdigheter. Föreställningar kan koreograferas till musik, vara freestyle eller byggas kring samtal med publiken. Eldfärdigheter förekommer på strandfester, festivaler och företagsevenemang, och utövarna ser säkerheten som den första regeln, sammanfattad i ordspråket lär dig innan du bränner dig.

Facklor: det äldsta tricket

En eldfackla är en klubba eller batong med en veke i ena änden, som svingas som indiska klubbor eller kastas runt som en jongleringsklubba. En av de tidigaste skriftliga redogörelserna för eldframträdanden kommer från vattenhämtningsfirandet vid det andra templet i Jerusalem, omkring det första århundradet, där en rabbin sägs ha kastat åtta brinnande facklor uppåt med en hand och fångat var och en utan att röra dem. Snurrande facklor är fortfarande en stapelvara, och de toppar listan över nummer som Krating Lai-restaurangen beskriver för sin egen show.

Poi: från maorierna till stranden

Poi är en maorisk uppfinning från Nya Zeeland: en boll på ett snöre, traditionellt svingad i rytmiska mönster av kvinnor, ofta med sång. Ordet kan betyda föremålet, koreografin eller musiken. Eldpoi byter ut bollen mot en veke av eldbeständigt material som Kevlar, indränkt i bränsle och tänd. Tändandet av poi tros ha börjat på Hawaii på 1950-talet som en turistattraktion. Idag snurras poi över hela världen, mest av människor som lär sig själva eller lär av varandra.

Staven och drakstaven

En eldstav är en stång av trä eller metall med vekar i ena eller båda ändarna och sin balanspunkt i mitten; längderna sträcker sig från en halv meter till två meter eller mer. Utövarna snurrar den antingen med händerna eller rullar den över armar, ben och kropp, en stil som kallas kontaktstav. Drakstaven bär ett kors av tre eller fler vekar i varje ände, vilket ger extra momentum och låter den rulla i intrikata mönster. En burnoff är ögonblicket då en snurrande stav kastar av överskottsbränsle från sina vekar som två eldklot.

Eldandning

Eldandning skapar en låga av eld genom att spruta en fin dimma av bränsle från munnen över en öppen låga. Det är farligt hur försiktigt det än görs. De flesta professionella lär sig det som lärlingar till en erfaren artist, har alltid en utbildad säkerhetsassistent med brandfilt och brandsläckare i närheten och väljer bränslen med hög flampunkt, som paraffin. Nästan varje allvarlig dokumenterad skada involverar outbildade personer, vilket är anledningen till att det hör till professionella och inte till ett semesterexperiment.

Eldätning

Eldätning innebär att föra ett brinnande föremål in i munnen och släcka det. Det fungerar genom att syretillförseln stängs av och genom den korta avkylningen från fukten på ytan, inte för att lågan är kall. Eldätning ingick i hinduiska, sadhu- och fakirframträdanden som ett tecken på andlig fulländning, och det blev ett standardnummer på marknader och nöjesfält i slutet av 1880-talet, ofta en av de första färdigheter en artist lärde sig. Även skickliga eldätare accepterar små brännskador och exponering för bränsle som en del av jobbet.

Samoas eldkniv

Samoa gav eldshowen sin kniv. Originalet var en machete med handdukar bundna runt vardera änden och en bit av bladet synlig mellan dem; tänd blev den centrum för en ceremoniell dans, siva afi. Den dansen går tillbaka till ailao, där samoanska krigare visade upp sig genom att snurra, kasta och fånga en stridsklubba. Eldknivar har använts sedan 1940-talet och är det traditionella polynesiska eldredskapet; många traditionella eldshower hämtar sin inspiration från den årliga World Fireknife Competition och Samoa Festival. Inte alla strandtrupper använder en.

Eldpumpen och programordningen

Restaurangen på Krating Lai Beach marknadsför sitt eldpumpsnummer som det högsta i Thailand. Det är deras egen beskrivning snarare än ett uppmätt rekord, så se det för spektaklet, inte för statistiken. Showen blandar också snurrande facklor med akrobatik. Som med alla trupper är det artisterna själva som bestämmer programordningen, och hela eldshowen varar cirka 20 till 30 minuter beroende på vinden.

Läs nästa: Pattayas strandeldshow: värt det?